Efter söndagens haveri på Balsberget i färskt minne men med ny servad cykel och nya SPD skor var jag rejält sugen på en skön cykeltur. Allt började perfekt med fint väder och riktigt sug efter ett pass med Fjälkingebacke som mål bar det iväg. Härliga vidder bland fälten och möte med alla polska gästarbetare (mötte säkert 20 bilar från Polen) drömde jag mig bort och bara njöt av fartvinden. Väl framme på backen bar det uppför och först nu fattar jag varför SPD skor underlättar cyklingen. Trots att jag var tvungen att hoppa av vid ett tillfälle lyckades jag knäppa loss mig och hålla mig på fötterna. Väl uppe på backen och med fantastisk utsikt över både Ivö sjön och Kristianstad känndes det härligt och nerför är ju riktigt kul.
Väl nere på baksidan av backen bar det upp för igen, PANG!!!!!
23 min hemifrån med cykel och det händer igen, just det kedjan går av på mitten. Det var bara att stanna och inse att cykla hem inte är aktuellt med kedjan i handen. Insikt nr 2 var att en stillastående svettig cyklist är något som drar till sig vansinnigt mycket mygg! Vad göra? Gilla läget och börja ömsom vandringen, rullandet nerför och stående på en pedal med andra foten som motor eller ringa service bilen(frun) ännu en gång inom 2 dagar? Resultatet av valet var att jag ca 50 min senare med "skoskav" stod hemma med kedjan i handen och oljiga händer.
Imorgon bär det av till DeGavi för att diskutera kvaliten på deras fantastiskt snabba service.
22,47 min cykel
50,00 min gång mm
medel puls 122 (Max 145 säkert när kedjan brast)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag hade nog inte heller ringt frun igen...
Vi får nog fundera på att ordna en liten verktygslåda att ta med på cykelturerna, haveri kan ju hända oss alla. Maximal otur att kedjan pajar två gånger under så kort tid. Det måste varit en klen kedja som de monterade.
Det var ju en attans otur du har...men cykla på du, nå´n gång kanske du lyckas ta dig runt på en hel cykel!!
Klen kedja? Näha, för starka ben, helt enkelt ;-)
Skicka en kommentar